Kebnekajse på Kafe de Luxe

6 4 52 1 Legendarisk spelmansmusik skapade

stämning på Kafé de luxe

 

Kebnekajse, ett av de första svenska progg- eller skall man kalla det folkmusikbanden, från början av 1970-talet är åter ute på en 17 spelningar lång turné. Bandet innehåller bara originalmedlemmar, vilket gör det extra högtidligt att stå framför scenen och njuta av de långa suggestiva elektrifierade visorna.

Ännu en framgångsrik kväll för Kafé de luxe. En klubb som blev utsedd till ”Årets Klubb” vid en tillställning i Stockholm för några veckor sedan, just tack vare sina annorlunda satsningar på olika sorts musik och annat smått och gott, som kanske inte lockar ”den stora massan”.

Väljer själv ut

-Jag väljer själv ut vilka band som jag tycker passar att spela här. Det är många som står på kö och vill uppträda, men det måste passa in i denna lilla klubblokal. Det viktigaste är att det kan skapas en intim stämning mellan band och publik, och banden får ju inte vara för stora, menar Nils Hector, som som ansvarar för aktiviteterna och banden på Kafé de luxe.

Spred miljoner små punkter

Så det var precis lagom när Kebnekajse drog runt 70 personer i onsdags kväll, och skapade en suggestiv stämning i sina långa kompositioner. Samtidigt som discokulan i taket över scenen, belyst i olika färger, gjorde sitt till när den spred9 miljoner små punkter runt om i 7lokalen. Folk, varav merparten genom sin ålder, troligen sett bandet i sina glans dagar, njöt.

Var aldrig proggare”

-På den tiden, när vi först höll på, var vi ju alla gröna och vi var en del i det allmänna proggmusikklimatet. Det var en livsstil. Nu tycker vi att det känns lika kul att spela, och på ett mer avslappnat sätt.

-Vi var aldrig proggare, utan har alltid sysslat med elektrifierad spelmansmusik i nya arrangemang. Men vi var ju en del av den svenska musikkulturen såsom den såg ut då, med denna typ av band som ingick i proggrörelsen, utvecklar Kenny Håkansson.

Han är den mest kände medlemmen, tillika frontfiguren i bandet, då han av många är intimt förknippad med Beno Zeno i Dag Vag.

-Men jag hoppade av 2010, och vi började satsa mer på Kebnekajse igen på allvar, menar han.

En av två basister

-Allt sedan vi började spela igen, har det känts som tiden stått stilla; vi fortsatte där vi slutade och låtarna sitter i ryggmärgen. Det kändes som om vi aldrig brutit upp, menar Göran Lagerberg, som är en av basisterna (ja, de har faktiskt två) i bandet. Även han har haft två karriärer; den första med tonårsidolerna Tages på 1960-talet. Rejäl kontrast till denna musiken?

-Nej, så känner jag inte.

På Kafé de luxe blir det två timmars musik med paus. Ändå hinner man inte med så hemskt många låtar, eftersom de är relativt långa. Och det är det som är njutningen med varje låt; både för publiken och musikerna. Ju längre en låt varar, ju mer i stämning kommer man.

-Och vi improviserar en hel del i låtarna. Så en konsert blir aldrig den andra sig lik. Och så varierar vi spellistan, säger Göran Lagerberg.

-Vad vill folk höra?8

-Det kan vara mycket olika, vad de kan för låtar med oss. Många gillar den andra ”nya plattan”, Idioten (2011). Den betyder mycket för många, medan andra har gamla ”Barkbrödslåten” som önskemål, menar Mats Glenngård, gitarr och fiol.

Själv går han lös med jättestråken på elfiolen som bara den i vissa av låtarna mot slutet av konserten, och verkar trivas med samspelet, medan Kenny Håkansson levererar sitt klassiska ”rymdguraljud” konserten igenom.

-Allt är kul att spela, oavsett vilka låtar det blir!

Rytmsektionen med Hassan Bah och Pelle Ekman lägger slagverkskompet, och basisterna Göran Lagerberg och Thomas Netzler fyller i.

Låtar som ”Britta”, Horgalåten”, ”Festen” och Elefanten”, avlöser varandra och i set två kommer den suggestiva ”Solen”, skriven av musikkollegan Bo Hansson, tätt följd av ”Polska från Bingsjö”, ”Farmors brudpolska” och så den, även i Växjö, mest efterlängtade; ”Barkbrödslåten”.

Vilken platta sätter ni högst bland era verk?

-”Idioten” känner vi starkt för. Och den senaste ”Aventure”. Varje platta är den bästa, i alla fall just när man har gjort klart den, ler Kenny.

Någon extra minnesvärd spelning?

-Jag minns en spelning i Västerås. Vi hade varit på Norrlandsturné, och uppträdde i et Västerås, på något som nog hette ”Berget”. Det ösregnade, skrattar Göran.

-Och vi spelade rekordlänge i Norberg en gång; det blev 2 timmar och 20 minuter UTAN paus, minns Mats.

-Och så har vi har varit på Korröfestivalen ett par gånger, där det alltid blir en fin stämning, berättar Göran, och menar att det inte skulle vara helt fel att någon gång få spela på festivalen Psykjunta, på legendariska Tyrolen i Blädinge.

Hur tror ni att er folkmusik passar in i dagens samhälle?

-Den är väl inte lika viktig och vi säljer ju inte så jättemycket skivor. Men nu är svenskarna tillbaka i de tankegångar som präglade tiden då; man tänker på miljön igen och vill vara rädd om den, bli vegetarian, och meditera. Då flyttade man ju ut på landet från storstäderna, och nu är sjuttiotalet i ropet igen, med en ny grön våg, menar Kenny.

(Publicerat i Växjönytt 2015)IMG_3838

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *